Indiana Invitational

Jag är nu hemkommen från tre dagar av intensiva simtävlingar i Bloomington, Indiana. Det var försök på förmiddagarna och finaler (A, B, C och D!) på eftermiddagarna. Jag simmade A finaler i alla mina grenar så det blev ganska många lopp! 200 IM gick bra, jag hade den bästa tiden för mig hittils i USA - 2.05.70. Bröstsimmet gick okej, men jag känner mig fortfarande ganska nertränad. 

Som alltid var team-känslan mycket uppeppande under tävlingen! Vi börjar varje tävlings session med en gemensam upvärmning oh stretching som killarnas lagkapten Ian leder. Efter det följer en team cheer som får alla på gott tävlingshumör! Här är lite bilder från helgen: 

M

Det här inlägget är tillägnat en myket speciell familjemedlem. Han har fyllt vårt liv med lycka och bus med hjälp av sin glada själ. Han är den mest underbara och gosigaste varelse man kan tänka sig när han ligger och sover i någons knä. Han lekte med oss, han sov med oss, han var alltid med oss. Han är en atletisk individ, som kan massor med konster som vi lärt honom. Han kom alltid när vi ropade, förutom den gången. Han sprang. Över den lömska vägen med alla lastbilar susandes förbi i ilfart. Han kom inte tillbaka. Inte till den här världen i alla fall. Jag hoppas att han lever att bra liv fortsättningsvis, i hund-himlen. Han kanske träffar Mormor. Jag, och resten av min familj hemma i Sverge kommer sakna honom obeskrivligt mycket. Morris, jag saknar dig och jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra. 

<3

Fanny from Sweden

Mina amerikanska vänner skrattar ganska ofta åt mig. För det första är jag från början ganska klumpig och att jag kommer som Sverige till Amerika och möter alla kulturkrockar gör det inte direkt bättre. Jag kan prata Engelska mycket bättre nu, men i början var också det lite problematiskt. Som när vi käkade på Quisnos (Sandwich resataurang där man får bestämma vad man vill ha på sin baguette):

Sandwich man: What more do you want on your Sandwich?

Fanny: Salad and tomatoes

Sandwich man: Do you want lettuce? 

Fanny: Salad and tomatoes please

Sandwich man: ?

Lacey: Yes she wants tomatoes and lettuce. Shes from Sweden hahaha

För er som känner er lika Svenska som jag, saladsblad=lettuce och sallad (blandning) = salad. Så kan det gå, men nu kommer jag alltid komma ihåg vad sallad heter. Man lär sig nya saker varje dag här i världen, särskilt i USA;) Att jag är från Sverige är ofta en bra uräkt at ta till för saker och ting. Hi I'm Fanny, I'm from Sweden är min standard hälsningsfras, bara så att folk vet. 

Som sagt, det är mycket som är annorlunda här. En liten lista:

•  Ja, alla är mycket tjockare (inte så konstigt med take på vad de äter!), vissa personer man ser bara rullar fram. Usch usch. 
• USA är ziplockens land. På varenda plastpåse finns ett ziplock vilket i och för sig är bra för maten, men jobbigt att öppna. 
• USA är senap och Sverige är Ketchup. 
  
• De är mycket mer religiösa 
• Amerikaner älskar multiple choice questions, alla prov jag haft hittils har bestått av 50 sådana frågor och man fyller i svaren på en separat blankett.
• Det underbaraste av allt; alla är så himla trevliga och artiga här! Man håller upp dörren, säger "sorry!" hela tiden om man råkar stöta till någon osv, man pratar i hissen och när man väntar vid övergångsstället. 
• De hatar att gå, tar bilen överallt
• De har automatväxlade bilar (som är mycket annorlundare vilket jag upptäckte när jag körde Saras bil hem från träningen en dag och nästan crashade den på vägen...) 

Det finns säkert många mer skillnader som jag inte kommer på just nu, men men. 

Fanny from Sweden ska simma Short Course Nationals!! Jag fick veta det får Arthur idag, det är veckan efter Thanksgiving. Det ska bli spännande att delta I deras nationals med all kända Amerikanska simmare;) Detta innebär i och för sig att jag inte har drop tapering den här veckan inför Indiana Invite, men tror jag kan simma snabbt i alla fall för vi har inte haft så jobbig styrketräning nu. Indiana invite är en lite större tävling med flera lag som deltar, och det är som en vanlig tävling med försök och final istället för Dual Meets som vi gjort hittils - äntligen en riktig tävling!! Håll tummarna för mig! :)

Kramis

En måndag

Jag blir väckt av min väckarklocka 5:20 am, tar på mig vad som ligger närmast sängen och min parkas, går ut i köket och äter en yoghurt. Eftersom det nuförtiden är lite kallt att cykla till morgonträningen i mörkret så brukar antingen Lacey köra eller så catchar vi en ride med någon annan, det är allid någon som man kan få skjuts med eftersom de flesta amerikanare anser att 10 minuters promenerande är fruktansvärt långt.

Vi kommer till simhallen ungefär 5:45 ombytta och klara (vi måste alltid vara 15 min tidiga till allting) och hänger där ett tag innan Coach Demerae skriker "Put your caps on! 444 at the 27th minute mark".  Då gör sig alla redo och hoppar i vattnet och simmar 400, 4x100, 4x50, vi har alltid alltid det som insim. Måndagar är Animal Kick. Alltid hårda benserier på måndagar. Så efter någon mer uppvärmningsserie som ofta involverar snorkel get vi oss in på 16x100 best average eller något liknande. 

Vid 7:30 blir vi uppskickade ur vattnet och iväg bär det till Marchal Center. Det är Louisvilles nya fina gym där vår Weights Coach Jason finns och ser till att vi gör våra squats ordentligt. Det är också han som håller i våra löpträningar som vi hade, och kommer att ha när vädret är lite varmare. Det är ganska skönt att slippa springa upp och ned för ALLA trapporna i Papa Johns Football Stadium på fredagsmorgnar. Jason är jättebra, men man har respekt för honom säger jag bara. Vi gymmar i alla fall i lite mer än en timme, men vi lyfter inte vikter hela tiden utan gör mycket annat också som olika hopp och rörlighetsövningar. 

Efter styrketräningen går jag hem och dar en dush och tar en liten tupplur innan jag cycklar till dagens första lektion; Theater Arts 207. Detta är teaterhistoria ungefär, fast vi lär oss också om skådespeleri och regissering till exempel. Det är ganska kul i det stora auditorium-klassrummet med vår entusiastiske proffessor Mr Vandenbroucke. När den ofta fullspäckade 50 minuters lektionen är över brukar jag gå till Study Hall ett tag (Vi måste vara i Study Hall minst 6 timmar per vecka...). Sen cycklar jag tillbaka och käkar lunch och kanske skypar lite med folket från Sverige;).

2:30-4:30 är det simträning igen, det kan vara lite olika på måndagseftermiddagar, ofta ganska mycket arm. Efter träningen har jag kvällslektion, English 102. Vi är i en liten klass, bara 15 personer ungafär ledda avvärldens sjukaste och underbaraste engelskalärare! Han är från New York och pratar så otroligtt mycket. Det känns som han försöker trycka in så många ord som möjligt på 1h15min som lektionen varar. Han retar alltid mig för att jag kommer från sverige med typ vikingar och isbad. Perdo från Portugal, som också är i simlaget tar samma klass så vi får alltid ett Amerikanskt, ett Portugisiskt och ett Svenskt perspektiv på allt vad vi diskuterar under lektionerna. 

När jag kommer hem från engelskan brukar min roomie Lacey och jag laga mat tillsammans, eller så har vi "family dinner" med Sara och Aileen;). Standard för måndagskvällar är i alla fall Gossip Girl!! Alla feshman tjejer brukar samlas i rum 146 (hos sara och Aileen) och under en timme förlora oss i Serena, Blair & co s intriger (som tyvärr avbryts väldigt ofta, mkt oftare än hemma, av reklampauser...). Efter Gossip Girl börjar måndagen lida mot sitt slut och det börjar bli dags att gå och sova! (Inte allt för tidigt dock eftersom tisdagar förgylls med en sovmorgon!) 

Puss och Godnatt