M

Det här inlägget är tillägnat en myket speciell familjemedlem. Han har fyllt vårt liv med lycka och bus med hjälp av sin glada själ. Han är den mest underbara och gosigaste varelse man kan tänka sig när han ligger och sover i någons knä. Han lekte med oss, han sov med oss, han var alltid med oss. Han är en atletisk individ, som kan massor med konster som vi lärt honom. Han kom alltid när vi ropade, förutom den gången. Han sprang. Över den lömska vägen med alla lastbilar susandes förbi i ilfart. Han kom inte tillbaka. Inte till den här världen i alla fall. Jag hoppas att han lever att bra liv fortsättningsvis, i hund-himlen. Han kanske träffar Mormor. Jag, och resten av min familj hemma i Sverge kommer sakna honom obeskrivligt mycket. Morris, jag saknar dig och jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra. 

<3